Beda Hallberg hette kvinnan som uppfann Majblomman, den lilla pappersblomma som säljs av barn under några få vårveckor. Pengarna går till behövande barn, och de tycks bara bli fler mitt i den moderna svenska välfärden.
Den som eventuellt trodde att fattigdomen är utrotad i Sverige bör titta på aftonens halvtimmeslånga dokumentärfilm "Majblomman fyller 100 år". Den berättar bland annat om familjer som inte har råd att åka på semester, som inte har råd att ta med barnen på Liseberg eller Gröna Lund ens en gång om året, som inte har råd att köpa nya kläder eller en ny cykel till ungarna.
Det sägs i programmet att en kvarts miljon svenskar, 250 000 människor, lever på gränsen till socialbidrag.
- Tidigare gick de pengar vi fick in på att sälja majblommor till de barn som behövde extrastöd, inte till grundbehoven. Men det gör de nu, och det är inte bra, säger Lena Holm, generalsekreterare i Majblommans Riksförbund.
- Det finns en relativ fattigdom i Sverige i dag som innebär att många har svårt att få ekonomin att gå ihop. Barnen kan inte göra samma saker som sina kamrater, och utsätts dessutom för fördomarna att det är deras eget fel. Det finns många som tror att man inte kan vara fattig i Sverige i dag, säger Lena Holm. Beda Hallberg, 1869-1945, startade Majblommans riksförbund 1907 och blev genom sin verksamhet en av Sveriges mest kända kvinnor. Hon lyckades också sprida idén med Majblomman till flera andra länder, bland annat USA 1922.
Majblommans Riksförbund har sitt säte i Göteborg och består av cirka 800 lokalföreningar. Tusentals barn och föräldrar skickar varje år in sina ansökningar i hopp om att få del av insamlingsresultatet. Förbundet driver också ett sommarläger på Galtarö i Bohuslän.
När verksamheten startade för 100 år sedan kostade den mörkblå lilla blomman, då tillverkad i celluloid, tio öre. Mellan 1957 och 1997 var den gjord av plast. I dag är den gjord i papper i Kina.
Grundaren Beda Hallberg var själv aktiv inom Göteborgs frivilliga fattigvård. Hon såg som sin uppgift att bekämpa tuberkulosen, som hon stött på vid sina många besök i Göteborgs trångbodda fattigkvarter, och som skördade många liv, inte minst i städerna. Själv var hon född på landet i halländska Onsala.
Idén till Majblomman lär hon ha fått från dottern Margots rockmärke och alla blåsipporna hemma i Onsala-trakten. Blomman skulle vara så billig att inte bara rika människor utan alla skulle ha råd att köpa den. En tidig variant av den svenska folkhemstanken, kan man säga.
Idén blev snabbt en succé.
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning skrev i maj 1907: "Den blå blomman har vunnit en seger. Hela staden hyllar den. Överallt, hvart man kommer, ser man den på rockslag och kappor, i halsdukar och schalar. Affärsmannnen, tjänstemannen, arbetaren, gubben och barnet, konduktören i spårvagnen, polisen, kajåkaren, kusken - alla bär blomman och känner i luften att alla äro glada över att få vara med."
